Föreningens fastighet ligger i ett kulturhistoriskt intressant område av riksintresse. Det var holländare som ritade Göteborgs första stadsplan under 1619-1620. De utgick från den stadsplan de ritat för Batavia, numera huvudstaden Jakarta, på Java i Indonesien några år tidigare. Det utmärkande för denna stadsplan var att alla gator skar varandra i rät vinkel. Stadsplaneringen är sedan dess i stort sett oförändrad. En 1600-talskarta kan fortfarande används som orientering innerstaden. Kyrkogatan är en av de få gatorna som har samma namn nu som då och den finns med på kartorna från 1620-talet, då med stavningen Kyrkiogatun. Fastigheten ligger i ett kvarter som helt klarade sig från den rivningsvåg som gick genom städerna på 1950-1980-talet. Omgivande hus är från 1800-talet med ett par undantag från början av 1900-talet.

Klockan slår två natten den 20 december 1802. Stadsväktarna i Göteborg, portvakten och brandvakten, ropar långsamt ut ”Från eld och brand, från fiendens hand, Beware Gud wår stad och land” En halvtimme senare på tredje våningen i buntmakare Langes trähus i kvarteret Bokhållaren i tredje roten, troligtvis nuvarande Kyrkogatan 42, börjar det brinna. Klockan tre slår tornväktaren alarm på kyrkklockan. Larmtrummorna väsnas. Kanonsalvorna krossar omkringliggande fönsterrutor. Invånarna som från början tror sig vara säkra flyr upp på befästningsvallen med sina saker när elden sakta sprider sig med tio hus i timmen. Domkyrkan rasar ner och krossar gravstenarna. Hettan är så stark att liken i de nygrävda gravarna brinner upp till aska. När kvällen kommer har samtliga hus, utom två, mellan Östra-, Södra-, Västra Hamngatan och Vallgraven brunnit ner.

Om detta och mycket mer från 1600-tal till 2000-tal kan du läsa om i föreningens historiska folder: Historik för BRF Kyrkogatan i Göteborg